Möt Henriette, daglig ledare för Olivia Import

Som 21-åring flyttade hon till Italien för att gå på konstskola, och fann sin stora kärlek i Rom. ”Även om jag är norsk i blodet så är jag italiensk i hjärtat”, brukar hon säga. Vi satte oss ned med Henriette – för ett härligt samtal om hennes karriärväg från student i Italien till chefsposition på Olivia. Vi hoppas att hennes berättelse ska komma att inspirera andra. Trevlig läsning!

Allt började på en bilsemester i Europa med familjen när Henriette var sex år. Ett av stoppen längs rutten var Portofino, vilket på sätt och vis blev startskottet på en kärlekshistoria mellan Henriette och Italien. 15 år senare återvände hon – denna gång för en lite mer långvarig vistelse.

Efter gymnasiet ville många av Henriettes vänner åka till Amerika, England eller Tyskland för att studera. Hon var själv fast besluten att hon skulle till Italien, och flyttade år 1983 till Florens för att ta fotokurser och lära sig italienska. Efter nio månader i vackra Florens var hon tillräckligt säker på språket och sökte till konstskolan Istituto Europeo di design i Rom. Henriette insåg snabbt att hennes italienskakunskaper kanske inte var så bra trots allt, men hon trivdes såpass bra i Rom att hon lärde sig språket och stannade kvar i tre år. Här hittade hon också sin stora kärlek i livet (en italienare förstås) – det var kärlek vid första ögonkastet på ett diskotek.

Efter studierna gick resan hem till Norge. Henriette tog med sig italienaren, och de gifte sig och skaffade barn. Vid sidan av arbetade Henriette som fotograf. Hon och hennes man flyttade fram och tillbaka mellan Norge och Italien i perioder fram tills 1996, då de öppnade upp det italienska kaféet Il Moro på Hegdehaugsveien i Oslo. Alla som jobbade där (förutom Henriette) var italienare, och det blev snabbt ett populärt stammishak för både italienare och norrmän som liksom Henriette hade en förkärlek till Italien.

Efter 16 år såldes fiket och 2012 startade Henriette sin karriär inom Olivia. På den tiden fanns det en miniatyrversion av Pronto di Olivia (som du idag hittar i Oslo och Helsingfors) som hette ”Delien” som låg vid ena ingången till Olivia Tjuvholmen. Där kunde man köpa delikatesser såsom parmaskinka, salami och pizza al taglio. Butiken blev mycket populär och Henriette fick smeknamnet ”Deli-dama (deli-damen)”. Delien utökades till två Spuntino (vilket betyder mellanmål eller liten måltid på italienska) – en på Aker Brygge och en vid Østbanehallen. Henriette blev driftchef för båda. Spuntino såldes efter några år, men konceptet lever vidare genom Pronto di Olivia.

När Henriette år 2016 fick frågan om hon kunde tänka sig att importera råvaror till Olivia fick hon återigen en chans att leva ut entreprenören inom sig. Hon hade aldrig gjort något liknande tidigare, men hon var trots allt flytande italienska, hade goda kunskaper om italiensk mat, råvaror och matkultur och inte minst: ett genuint intresse. Henriette blev så småningom ansvarig för inköpsavdelningen på Food & Beverage och byggde upp Olivia Import från 0 till att stå för ca. 50 % av råvarorna som används i alla Olivia-kök. När erbjudandet om drömjobbet som chef för Food & Beverage kom år 2022 kunde hon inte tacka nej.

Idag strävar Henriette i sitt arbete för att Olivia ska ha de absolut bästa råvarorna på samtliga restauranger i både Norge, Sverige och Finland. Ända sedan hon började med import år 2016 har hon bidragit till utvecklingen av Olivias menyer. Genom sin kunskap om italiensk matkultur, resor och research har hon tagit med sig italienska trender och kommit med förslag på rätter. När Olivia reser till Italien för att besöka leverantörerna är det Henriette som organiserar besöken. Det är leverantörer hon har ett nära samarbete med och har knutit starka band med under lång tid.

Från fotograf till kaféägare och entreprenör, till Deli-dam och nu daglig ledare för Olivia Import. Henriette är ett bevis på hur man kan växa inom Olivia, och är mycket tacksam för det förtroende hon har fått. Och vem vet, kanske går hon tillbaka till fotograferingen och öppnar ett galleri den dag hon går i pension. En sak som i alla fall är helt säker är att Italien har – och alltid kommer ha – en väldigt speciell plats i hennes hjärta.